Skam över drömmar

Jag blev som barn utsatt för sexuella övergrepp av min pappa. I perioder mår jag hyfsat okej men nu är jag inne i en dålig period igen och drömmer drömmar/mardrömmar om övergreppen flera gånger i veckan. Det är alltid samma upplägg på drömmarna. Pappa är som han var då men jag är inte ett barn i drömmen utan vuxen. Antingen är det som övergreppen var men i vissa drömmar är jag den drivande och söker mig till honom och i princip ber honom att förgripa sig på mig (inte med ord utan med handling). Känner sån otrolig skam och mår så väldigt dåligt över det här. Ibland vaknar jag upphetsad och vill bara kräkas för att jag känner mig äcklad av mig själv.
Har nyligen börjat gå hos en psykolog (igen, är väl kanske den 7:e hittills i mitt liv) och det river upp jobbiga minnen. Har ännu inte kunnat berätta om drömmarna för jag skäms så otroligt mycket. Har även blivit utsatt för sexuella övergrepp av en brorsas kompis då jag var barn och även blivit våldtagen som tonåring och visst drömmer jag om det också men känner inte samma skam pga att jag inte är släkt med förövarna.
Är det nån mer som varit utsatt för övergrepp som har såna här drömmar? Eller är det jag som är sjuk i huvudet?

Det är inte lätt att styra över sina drömmar, men mycket av det man drömmer är väl reflektioner av det man går igenom känslomässigt. Att du har dom här drömmarna kan väl bero mycket på att du nu har börjat gå hos en psykolog igen? Att jobbiga minnen som du har försökt trycka bort gör sig påminda igen, precis som du skriver. Jag önskar att du inte känner som du gör just nu, det är inte din skam att bära det som hänt dig utan personerna som utsatt dig för det här. Kunde jag skulle jag låst in din far, och även dom andra som utsatt dig för övergrepp, och slängt bort nyckeln innan du blev utsatt för dessa svek. Det dom har gjort är att begå brottsliga handlingar.
Och nej, du är inte sjuk i huvudet. Du behöver försöka reparera det som hänt och dina känslor kring det. Min gissning är att eftersom du inte fått riktig, sann kärlek och omtanke av din pappa så har du ingenting att relatera till. Dina drömmar är nog ett sätt att få kärlek från din far, ett behov som du har men som inte blivit uppfyllt på ett rätt och riktigt sätt, det blir fel, för att det har varit fel hela vägen. Övergrepp har ingenting med kärlek att göra. Inte heller fysiska reaktioner vid till exempel beröring. Det är nog mycket därför du känner skam. Dina tankar och kropp krockar i vad som är rätt och fel, och tvärtom. Tror ändå att du är på rätt väg, då du i perioder tycker livet är rätt bra att leva. Och det är den vägen du ska fortsätta på. Det som hänt har ingenting med dig att göra egentligen. Utan dom empatilösa personer som gjort detta mot dig. Hoppas du kan släppa skammen och skulden och ge tillbaka den där den hör hemma, till din pappa bland annat.
Så du blir fri, och kan fortsätta leva ditt liv, som det borde vara.